TV–spel: Super Metriod fyllde 20 år häromdagen. Den klassiska utgåvan till Supernintendo som rankats som världens bästa spel alla kategorier.
På 20 år har huvudkarraktären rimligen gått och blivit äldre och visare – men det har bevisligen inte spelmakarna. Fortfarande är det lika pojkaktigt kul att klä av henne vareviga slutscen.
Samus Arans utveckling – ingen alls. Slutscener från vänster – Metroid, Super Metroid och Metroid Fusion.
Till att börja med vill jag å Barrikadens vägnar skicka ett grattis till Samus Aran. 20 år sedan Super Metroid.
Mitt möte med henne skedde dock innan dess – och tankarna därom får mig knappast att vilja brista ut i ”en enkel tulipan”. Det var i originalet, Metriod till gamla åtta bitars NES:en, och minnena får mig snarare att vilja haspla ur mig prylar som hämtade ur ”angry video nerd”. Evighetslånga korridorer. Otaliga återvändsgränder. För svåra fiender. Kontentan: jag ”dödde” hela jävla tiden.
Undertecknad var med andra ord aldrig nära att klara spelet men jag visste ändå hur det slutade. Det visste alla polarna på den tiden. Men få hade upplevt det. I slutscenen klär nämligen speltillverkaren av Samus Aran inpå kroppen. Ju mer naket ju snabbare du löst uppgiften. Ett rykte spred sig över hela världen så raskt att den där World wibe webben som skulle dominera några år senare låg i lä. Nämligen att om du klarade spelet flera gånger, tillräckligt bra, skulle hon stå där spritt språngande. Nintendospelen i övrigt vara i stort sett avskalade sexuella anspelningar. Så sterilt att det blev en big deal bara Mario kysste sin prinsessa med ett skynke framför plytet.
I efterhand kan man ju garva lite åt att det satt en massa fjunisar från Hässlehåla till Hiroshima och drog sig i snabeln för första gången till en pixlad Samus Aran i rosa bikini. Men såhär i efterhand garvar jag mindre åt utvecklingen därefter.
20 år efter det spel som på riktigt var bra hänger nämligen den sexistiska auran kvar. Och med riktigt bra menar jag Super Metroid. För det var allt som inte Metroid var. All potential i storyn lyftes till förnämlighet. Grafik, action, äventyr och en av de mest historiska bossarna i Motherbrain. Som gick att komma fram till och klara den här gången. Även för en medelmåtta som jag. Bara en sån sak.
Men där slutade också olikheterna. För precis som i originalet så bestämde sig de där finniga pojkarna, eller om var pilska gubbslem, för att programmera in en avklädd Samus Aran som slutvinjett. Om du varit duktig nog. Också satt en ny generation och spelade skinnflöjt för första gången.
Spelet valdes trots det ut som världens bästa spel alla kategorier 2003 av Electronic gaming monthly. Men med det arvet räckte inte. Bäst var inte nog för att Samus Aran skulle få behålla sin rymddräkt eller åtminstone anständiga kläder. Speltillverkarna var tvungna att hålla fast i hörnflaggan och placera Samus Aran i samma fack som Tomb Raiders Lara Croft. En kvinlig hjältinna ska det dreglas över.
De i övrigt alldeles förnämliga titlarna Metroid Fusion och Metroid Prime gjorde alltså inte avkall på sexismen. Samus Aran kläddes av i slutscenerna igen och igen. Femtielva repriser typ. Nu helt meningslöst så klart. För nu finns ju den där World wibe webben med en porrindustri som blivit dopad med ekonomiska muskler. Och kidsen får därmed inte göken att gala för första gången till Samus Aran. Rätt logiskt egentligen. Men inte tydligen.
Super Metroid bevisade för 20 år sedan var att en uppföljaren i spelvärlden inte lyder under filmatiseringens reglemente – de är minsann inte alls givet sämre än originalet. Men vissa koncept blir tydligen aldrig bättre, fräschare och modernare.
Samus Aran var den första hjältinnan i spelvärlden och är alltså också därmed den kvinnliga hjälte som stått ut överlägset längst med det grabbiga omklädningsrumstänket som tyvärr alltför ofta tycks svämma in i programmerarstudior. Det är dags att sanera den stanken nu.
