Omslaget till det tredje och kommande Velvet-albumet.
Seriemord: Velvet har hyllats runt om i serievärlden och jag tänker inte vara annorlunda. För kickass-agenten Velvet är en av de bästa nya serierna just nu. Främst tack vare det fantastiska manuset av Ed Brubaker som tidigare producerat för bland andra Captain America och Daredevil.
Att snacka om agenter och inte dra paralleller med den kändaste av dem alla är svårt. Så för att ge er en snabb bild av vad det handlar om lånar jag Apart förlags (som gett ut albumen på svenska) beskrivning:
Tänk er en kvinnlig James Bond. Eller snarare: Miss Moneypenny som visar sig vara en bättre agent än 007…
Velvet har passande nog gått i svenska Agent X9 innan och beskrivs av många som en arvtagare till Modesty Blaise. Än så länge har Apart förlag släppt två av tre album. Del tre är också sista delen då berättelsen är avslutad, eller pensionerad som en agent kanske skulle säga.
Serien är döpt efter huvudpersonen Velvet Templeton som inleder första albumet som sekreterare på Arc-7 – en superhemlig underrättelsetjänst i London som ingen vet existerar. Storyn inleds med en dödad och komprometterad fältagent. En läcka måste finnas. Velvet startar en egen undersökning men tvingas snart att byta ut överstrykningspennan mot en ljuddämpande pistol då hon är på fel plats vid fel tillfälle och misstänks själv vara läckan.
Även om jag hyllar manuset med sina klurigheter så är det en ganska klassisk grundberättelse om agenter där sex, KGB, spioneri, sprit, prylar, slagsmål, skjutvapen är givna ingredienser.
Den är även klassisk på så vis att det är mycket deckar-jag-form i berättandet. Ihop med den mörka tecknarstilen gör att det stundtals lutar lite åt noir-hållet. Det regnar och är kväll ofta – och det röks cigaretter – vilket känns ”noirigt” om något.
Det hela utspelar sig i början av 70-talet med tillbakablickar till 40/50/60-talen som väver ihop storyn med nya ledtrådar. Efter 17 år vid skrivbordet har Velvet samlat på sig en del ringrost, men ju mer rost hon skakar av sig desto mer insyltad blir hon – och läsaren. Och det blir efter ett tag svårt att lägga ifrån sig albumen. Jag har läst första och andra albumet ett par gånger, så bra läsning är det och man upptäcker nya detaljer varje gång. Men nu längtar jag till sista delen som enligt Apart förlag ”kommer snart”. Jag måste få veta hur det går. Nu.
