Fantastik: Kärlek, androider och konspirationer är lite av det som Ingrid Remvall serverar läsarna i den spännande science fiction-thrillern Fjärilarnas stad. Jag skulle vilja beskriva den som en svensk ungdomlig Blade Runner i lyxförpackning. Boken släpptes häromveckan på Affront förlag.
Bakgrunden i Fjärilarnas stad är att världen är uppdelad i två områden. Den lägre värderade populationen (kallas Myror) bor utanför muren och släpps bara tillfälligt in i staden för att arbeta åt de rika (Fjärilar).
Det kan låta som en dystopi, vilket det till viss del är kanske. Men främst är det science fiction. Dels för de många hightech-prylarna och androidernas tydliga närvaro. Lite kul förresten att ”ingen mottagning” på mobilen fortfarande existerar i det framtida samhället i Ingrid Remvalls roman.
Men framförallt är det SF och inte dystopi, enligt mig, för att boken inte handlar om kampen för de som har det sämre ställt. Även om ojämlikheterna nämns ibland. Utan boken utspelar sig till allra största delen innanför muren bland lyxen då tonåringen Vega, en av två starka huvudpersoner, och hennes kompis inleder berättelsen med att smyga sig in i staden för att gå på en häftig nattklubb.
Där träffar Vega den andra huvudpersonen vid namn Fenix och tycke uppstår så att säga. Runt Fenix hänger det ett gäng svinrika androider av den nya sorten AAI (avancerad artificiell intelligens). Androiderna tycker jag är väldigt bra beskrivna med sin arroganta stil då de enligt SF-lagarna i princip är som människor förutom avsaknaden av känslor.
Boken är skriven i jag-form där de två huvudkaraktärerna turas om i tydligt märkta kapitel att vara berättarröster och föra händelserna framåt. När de väl delas upp så hade det varit intressant att se mer hur Vega och Fenix upplevt samma händelse – om de uppfattat saker olika. Men kapitlen överlappar inte varandra i den till en början raka berättelsen som får ett ännu större djup när det längre fram grävs i det förflutna och konspirationerna letar sig allt längre upp bland makteliten.
Fjärilarnas stad har många olika sidospår vilket gör det spännande och intressant att följa huvudpersonerna och det som händer runtomkring dem. Den växlar mellan kärlek, intriger och action. Samtidigt kryddas det med ytligt kändisliv, mode och musik men också med mer mänskliga problem som att bli självständig från föräldrarna och ungdomskärlek. Allt det tillsammans gör att sidorna vänds snabbare än en svävarbil i full fart.
Då boken riktar sig till unga vuxna tycker jag att den övergripande konspirationen funkar utmärkt. Den är avancerad utan att egentligen gå in på små tekniska detaljer. Något som inte heller behövs. Och till de ”unga vuxna” som gillar Fjärilarnas stad skulle jag vilja rekommendera nästa steg i androidernas värld – att läsa den smutsigare och inte lika välpolerade Do Androids Dream of Electric Sheep som också innehåller en ny sorts androider. Filmatiseringen Blade Runner är mer känd – men nu handlar det om böcker.
För Fjärilarnas stad tål att nämnas i samma andetag som SF-klassikern. I Do Androids… finns det dessutom mer kärlek, tankar, vardagsliv och humor än i den karga filmen (som jag också älskar), vilket också Fjärilarnas stad innehåller. Kort och gott så är det en läsvärd svensk ungdomsversion av Do Androids Dream of Electric Sheep/Blade Runner i lyxförpackning.
Bengt out.
